Tvärsäkerheten firade triumfer en stund. I tidningen stod att en person ”anträffats död”.
Under en tidsrymd om ca två minuter skrev jag egna regler i skallen för vad det SKA heta och varför:
Någon som ”anträffas” är inte död. Om denne någon varit borta, man har sökt och hittar personen, då "anträffas" den, och är vid liv. Däremot om någon ”påträffas” död, ja, då är den verkligen död.
Ungefär så lät de på egen hand hoptråcklade regler som – det hör man ju! – inte tål djupare prövning.
Tack och lov tror jag inte alltid på mig själv. Den gamla Svensk handordbok (upplagan från 1988) har under uppslagsordet ”anträffa” exemplet ”den försvunne anträffades död”. Hoppsan.
Detsamma har tidigare hänt med ordet ”populism” som hemsökte mig under lång tid. Det verkade innebära "något som var mycket lättfattligt och populärt". Detta något var i själva verket så till den grad lättfattligt att det innebar skräp: skvaller, kändis- och sexjox, avklädda tjejer (sånt som mindre nogräknade medier lever på). Allt i den vägen – när det skamlöst används för att locka tittare/läsare – kallade jag populism.
Tycker fortfarande att ordet är som gjutet när det gäller braskande excesser: Populistisk skit.
Det är svårt att finna ordet före 1986 då det (i SAOL nr 11) beskrivs som ”rörelse som bygger på utbredd politisk missnöjesopinion utan helhetsprogram”.
Det här är inte bra för karriären som sbråkmakare. ✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔✔
