Så rätt politikern har. Språkets betydelse kan inte överskattas, det har denna blogg ibland berört. Det senaste var ett skämt, förstås, det handlar ju inte om annat här. (Fast så himla roligt var det inte, vid närmare eftertanke.)
Att lära sig ett språk är ingen barnlek. Eller förresten, det är väl tvärtom precis vad det är: barn har vanligen inte så stora problem med saken. Är man vuxen blir det en annan femma.
I trettioårsåldern vistades jag ett par år i ett land vars språk jag lärde mig skapligt. Egentligen gjorde jag inte mycket annat på dagarna. Nu är det väl möjligt att man är en slö och trög typ, men som jag minns det tog det inemot ett år (hade förkunskaper, men det var det lilla) innan det gick att tala om lite mer komplicerade saker än hur dagens väder var, huruvida man ville ha kaffe med socker eller ej och varifrån man kom.
Det kräver en rejäl ansträngning och anspänning att som vuxen lära sig ett språk – och ändå låg det jag hade att göra med rätt nära svenska.
Hur som helst: vad som har en väldigt stor betydelse är hur invånarna i landet ifråga hanterar sitt modersmål. Ju tydligare regler de har för det, desto lättare är det för en utlänning att kunna språka om mer än kaffe och solsken. Det kan givetvis vara olika från år till år, 2018 har det varit rätt mycket vädersnack oavsett varifrån man kommer.
