Ett uttryck från ”over there”, som vi sa när USA låg längre bort än om hörnet som i dag, hanterades uttrycket OK i svenska tidningar (40-50 år sen) som alla andra ord. Ett ”okey” i en text fick mina korrekturläsarkolleger att sucka över tidens moras: ”Så skrivs det aldrig!”
OK tycks ha fått vad det heter i SAOL först 1986, trots att det använts i Sverige innan dess. I ordböcker fanns andra ok, såna där med vars hjälp oxar drar grejer eller man själv bär hinkar.
Okejets ursprung tvistar många om. Ett förslag (Wikipedia) är att tyskar ligger bakom termen: ”OK är en vedertagen tysk tryckeriterm. ’Ohne Korrektur’ efter kontroll (att tolkas som 'ingen korrigering') som sedan förkortades O.K.” Roligt för en gammal korrekturläsare med den förklaringen, men den är nog långsökt.
Hur som helst tycks den avskydda ”okey” vara enda stavning som ännu inte godkänts. Och varför skulle den det? Den är inte svensk till sin konstitution och kanske inte heller engelsk då den så tydligt har en "nyckel" i sig, vilket skulle ge uttalet o+kiiii. Engelska bokstaven k uttalas ”kej” (säger en svensk) som ger engelska stavningen ”o+kay”. Liberala typer är även med på stavningen ”okay” i Sverige, men främst används OK (O.K.), ok, okej.
Så det finns att välja på! En rolig artikel av Karl- Erik Tallmo om denna förkortning ligger på https://art-bin.com/art/aokay_s.html
Tallmo startade 1995 en av Sveriges första kulturtidskrifter på webben, The Art Bin. Den är numera nedlagd, men det hindrar inte att man kan ta del av det som redan finns där.
The Art Bin har en märkligt kraftfull utstrålning jämfört med den tajta och slimmade världsbild vi matas med i dag. Fast det är bäst att inte ta i, det är mycket som inte syns, men finns ändå!
