Har skrivit det förr och skriver det igen: uttryck som ”de facto” kan förstöra min dag (nej, nu tog jag allt i). För det första kan det ersättas med ”faktiskt” och för det andra kan det bara skippas. ”Bara sådär”, som man säger när man översatt ”just like that” och ändå låtsas att man pratar svenska.
Nu råkade jag nyss skriva ”för det första” vilket för mig in på ett par andra irritationsmoment av de mängder som fyller dagarnas medier. De är tvenne: primärt och initialt.
”Det här är primärt en kommunal angelägenhet”, säger politikern och menar ”i första hand, i grund och botten”. Ordet ges i SAOL fler synonymer: ”första, grundläggande, förberedande, begynnelse-, förstahands-”
En annan politiker säger: ”Nato ger inget initialt skydd”.
Slår man upp ”initialt” i samma ordbok förklaras ordet som att det ”utgör el. hör till början, begynnelse-”. Kanske är ”primärt” och ”initialt” utbytbara mot varandra. Men varför retar de mig? Man kan väl säga primärt och initialt om man vill? De är ju ord. Som finns i ordlistan.
Rotar man en stund i sin åldriga språkvana så kommer ändå svaret till slut. Under den tid då mitt eget språk befästes som värst – högt upp i åldern för min del, kanske runt 25 – gav dessa ord ett intryck av byråkratspråk. Detta språk talades inte enbart av byråkrater utan även av dem som ville skapa en särskild aura runt sin person. Om ordet aura skriver SAOL: ”strålglans; utstrålning i ockulta sammanhang”.
Så, hoppsan, där valde väl jag fel ord, för ”ockulta sammanhang” verkar inte rätt att förknippa med byråkratspråk. Inte heller ”utstrålning”.
Man kan även kalla det här lite stolpiga språket kanslisvenska och det är märkligt att många numera väljer att talar på det viset. För samtidigt, i en jämn ström bredvid, flyter en önskan att alla, särskilt myndigheter, ska uttrycka sig klart, redigt och utan konstigheter.
