Som ett perpetuum mobile fortsätter jag harvandet om hur illa det svenska språket kan låta. Och som bekant attackerar bloggen såväl form som innehåll. I går handlade inlägget om det senare och liknande lamentationer fortsätter härmed.
Man ska inte uttrycka sig fult och dumt när det gäller allvarliga saker. När en skådespelare avled häromsistens trumpetade min telefons nyhetsflash (som verkar omöjlig att få bort):
Namn Namn plötsligt död
Det finns något inom skrivkonsten som heter stil. Då an- och avpassar man form och innehåll så att det inte uppstår ofrivillig komik eller klumpiga stilbrott i övrigt. Där var ett, enligt min mening. Det neutrala och lämpliga gentemot en som gått bort och dennes närstående borde vara: ”Namn Namn avliden”.
Och så tänker undertecknad aldrig vänja sig vid att rubriker i tidningar har samma storlek – krigsrubriker sa man förr – om de berättar om tusentals döda vid en naturkatastrof eller en såpakändis kroppsförändring (som brukar illustreras av en avklädd kroppsdel).
Så sjunker vi ner i en språklig dypöl där stendöda värderingar står som spön.
