I förrgår handlade bloggen bl a om sånt som gick ”i ett fjus”, alltså saker som hände i ett nafs.
Sitter man och letar efter såna här åldriga, ofta dialektala, ord får man lära sig det ena roligare än det andra.
Mitt uppe i det hela dök ”ett flångans nytt kök” upp. Det är inte heller särskilt svårt att förstå innebörden av. Slår man däremot på ”flångans” i SAOL och SAOB får man tji. Men Svensk etymologisk ordbok (finns på nätet) kan berätta lite om substantivet ”flånga” som är ett östsvenskt dialektord för ”liderlig kvinnsperson”.
”Flångan” är syster till ”flängan” som man för länge sedan kallade en ”ficka som flänger omkring”. Via vägar som är i stort sett outgrundliga är också ”slinkan” och ”slynan” ordmässigt förbundna med ”flångan” som dock inte direkt har med det ”flångans” nya köket att göra annat än att det antagligen var hennes arbetsplats.
Hur som helst och de mindre tjusiga kvinnobeteckningarna till trots: det är riktigt underhållande att leta bland de mängder av ord som bildades kring några enstaka ljud, ord som började på fl, fj, fn med flera. Letar man i sitt eget lexikon (det inne i huvudet) efter ord på fn så kommer "fnysa, fnittra, fnatta". Fj ska vi inte tala om: det nämnda "fjus" och "fjås" och "fjöl". Många av dem har med det vardagliga, enkla och inte direkt flådiga livet att göra.
