Där beskrivs svenska språket som "starkt", men man nämner också det faktum att engelska snart fungerar som ett andraspråk för svenskar. Och som vanligt beskrivs hur vi övertagit en hoper ord från engelskan samt att den allt oftare används parallellt med svenska. Känt är att många uppsatser och avhandlingar vid universiteten skrivs på engelska. Däremot yttras inte ett ord om det som mest av allt förargar sbråkmakaren: det eviga direktöversättandet!
Här ett par nyliga exempel:
Vi hjälper dig så fort en agent blir ledig (en agent, jo man tackar, men inte behöver ni dra in James Bond i denna biljettbokning!?)
Vi hade tagit en position (första, andra eller vilken? Pas de deux? Plié?)
Det är första maj som kommer upp nu närmast (kommer upp? Varför kommer plötsligt och orimligt ofta ett upp upp?)
De är inte uppskattade för vilka de är (hm, vet hur det känns. Jag känner mig sällan uppskattad för vem jag är)
Du var vid olycksplatsen, var du inte? (Översättaren kan inte uttrycket "eller hur")
En namnkunnig professor i nordiska språk kallar engelskans påverkan på svenskan ”ytspråklig”. Den största tidningen om språk, Språktidningen, har en tolerans bortom ord för hur dagens svenska skrivs och talas. En annan professor (i engelska) anser inte att engelskans inflytande är så avgörande som en del fruktar ( t ex den som skriver här med sin fjäderpenna). Dock talar de flesta språkforskarna om de (ovan nämnda) s k domänförlusterna som består i att forskning och /eller specialområden i stort sett redan bytt språk.
Sierskan tittar i sin kristallkula och spår: Hela språkkonkarongen går åt häcklefjäll.
Sierskan tittar i sin kristallkula och spår: Hela språkkonkarongen går åt häcklefjäll.
