Sagespersonen L har stått för en del användbara begrepp. Han var den i bekantskapskretsen som introducerade verbet ”joppla”. Det är en fenomenal variant till, exempelvis, ”greja”. En exempelmening kan lyda: ”Han höll på och jopplade/grejade hela dan.” Med VAD man jopplar och grejar med spelar ingen roll, varje människa med svenska som modersmål förstår att det handlar om en syssla som inte i första hand är målmedveten och exakt, utan just ett grejande och jopplande!
Det var även L som undrade om jag hört att något ”går i ett fjus”. Nej, det hade jag inte, men anammar det gärna. Man inser att det är fråga om nåt som går på ett kick, i ett huj – ja, vips! bara, så har det hänt.
Men ”fjus” tycks vara lika okänt för menigheten som joppla, det framgår av nätsökningar. Fast det kan också vara så att de som jopplar, och/eller saker går i ett fjus för, inte är de som berättar för världen om sina sysslor på internetet!
De kan befinna sig i nätgemenskapens utanförskap beroende på excentricitet (höll på att skriva elektricitet, vilket också kan spela in) eller hög ålder kombinerad med ointresse för den digitala världen. Eller så hör de till dem som är 1) nyligen döda eller 2) har levt för länge sedan.
Den sista meningen är nog lite halvt stulen, men den är också svår att hitta ursprung till.
