Frågan är dock varför man importerar andras klyschor? Och gör vissa fraser till verbala mem? Tullar lite på sanningen (sanningen?) nu, mem är egentligen ett internetfenomen: ”något från början okänt, exempelvis olika typer av kortfilmer eller bilder, sprids via Internet och uppnår stor popularitet och igenkänning på kort tid bara genom just detta medium” (Wikipedia). De nyss nämnda, uttjatade fras-schablonerna sprids via alla medier genom världen.
En modersmålstalande svensk kan säga ”det här sker en gång i livet”. Den som önskar vara unik, som alla strömlinjeformade säger sig vilja, kan utmärka sig med ett: ”Det sker blott en gång, och aldrig mera”. Så börjar f ö en låt ur en tysk 30-talsoperett. Vill man vara ännu mer unik (som om det ginge), kan man förstås utbrista ”Das gibt’s nur einmal”.
Vill man ändå stjäla andras idiom, ordspråk och talesätt, kan man välja såna med mer kläm i. Nyligen, i en talkshow (där man pratar), nämnde en programledare ett polskt talesätt: ”inte min cirkus, inte mina apor”. Originalet är (hoppas jag) "nie mój cyrk, nie moje małpy" och det (fattar man), betyder ”inte mitt problem” eller andra avståndstagande formuleringar.
