Söker man frasen ”i det vilda”, som jag gjort ett par dar nu, dyker det upp massor av träffar. Och visst är det fortfarande sant att många modermålstalande svenskar börjat säga ”det vilda” (i stället för ”naturen/det fria/frihet”), men en hel del av träffarna visade sig härröra från ett tv-program som sändes åren runt 2015. Den engelska titeln var ”A wild life”, vilket någon då döpt till det osvenska ”I det vilda”. Dessa träffar måste bort för den som går så vetenskapligt till väga som Sbråkmakaren.
Så har vi P1-programmet Språket, där allt som sägs mest är sköjigt och där brukarna demokratiskt nog får bestämma hela viddevippen vad gäller ordval etc. Nu talades om verbet ”säkerställa”, som varje nu levande svensk måste ha undrat över. Språketexperten sa att första belägget (källan minns jag icke) var från 1870, och att ordet därför är förhållandevis nytt.
Ålrajt, tänkte undertecknad och slog upp SAOB. Vid säkerställa (med belägg från ca 1870, så sant…) stod även ”[jfr t. sicher stellen]”. Jahaja, tyska ”sicher stellen”, skrevs inte ihop tidigare, men det gör dagens tyskar. Så jag letade åter hos KB, och fann ett antal varianter där även svenskar i slutet av 1800- och början av 1900-talen skrev ”säker ställa”.
Kanske säger detta inte läsaren något, men mig säger det att det är svårt att säkerställa något överhuvudtaget. Ska kanske både Språket och Sbråk dra nåt gammalt över sig?
