Naturen går som bekant inte att tämja, trots att människan gjort sitt bästa, vilket ofta fått som resultat det sämsta. Språk, detta vanligen så förnämliga kommunikationsmedel, måste höra till såväl natur som kultur, och borde rimligen utgöra den bästa kombinationen av de båda. Enbart natur kan vara skrämmande. Liksom enbart kultur.
Varför kallar så många modersmålstalande svenskar naturen för ”det vilda”? Jo, det vet jag, förstås. På engelska säger man (gissa!) ”in the wild”. Om det är korrekt vete tusan: det verkar som om man även kan säga ”in nature”, men inte ”in the nature”. Så frågan om varför man här i landet väljer ”i det vilda” kvarstår.
Ja, vad mer än det man hör allt oftare? Jo, ”detektera” i stället för ”upptäcka”. Det används ofta i medicinska sammanhang och kan då ersättas av ”påvisa närvaron av”. Synonymer.se ger för ”upptäcka” en hel del andra varianter:
finna, påträffa, hitta, träffa på, utforska, anträffa, spåra upp, uppspåra, detektera, uppdaga, uppenbara, avslöja; uppfinna; förstå, komma underfund med.
Så här går det att hålla på om man finner någon anledning till det, vilket en del gör.
*Som Sigge Fürst sjöng i sin hit: ”Åh, såna vågor, det var de värstaste vågor jag sett”
