Det som så länge man minns har kallats finkultur har aldrig utgjort ett bekymmer för mig. Inte det som ibland kallats fulkultur heller. Ett bra sätt att navigera när det handlar om kultur, nöje, underhållning etc, är att ägna sig åt det man gillar.
Talar företrädare inom något område ett språk man inte förstår eller tycker om, ja, då skiter man i dem och deras göranden samt låtanden. Ett annat bra knep – om dessa företrädare använt svåra ord och man ändå känner visst intresse för boken, konsten, musiken – är att slå upp orden eller på annat sätt ta reda på vad som menas. Bra tips, anser jag, som under (jag höll på att skriva det urslappa ”resans gång”) alla år inte lyckats lära mig fotbollsspelets regler.
Inte heller har operaentusiaster i min närhet lyckats förklara den konstartens tjusning för mig.
Men de verkar nöjda med sitt val, så det är svårt att invända.
Men nu har detta hänt: Mycket av det som yttras omkring mig, röst- eller skrivmässigt, sker på ett främmande språk. Koloratur, kontext och diskurs må vara, men varför måste man sitta och leta efter vad sell-out, gå på äggskal och pitcha betyder? Okej, äggskalen kan man förstå till nöds, men svenska är det inte. Sell-out är inte den rea man först misstänker (och den stavas sale) utan kan lika gärna vara svek, förräderi eller (beroende på ordklass) svika, förråda. M fl.
Pitcha har jag hör i en massa sammanhang, senast sa en historieprofessor: ”väringar och normander, de pitchade mot varandra”. För pitch finns massvis av betydelser, men antagligen menades just här att de ”tävlade”, eventuellt ”slogs" mot varandra. Dagens språk är hur som helst mycket svårare än en kulturartikel i DN skriven av Horace Engdahl på 1980-talet.
Men nu har detta hänt: Mycket av det som yttras omkring mig, röst- eller skrivmässigt, sker på ett främmande språk. Koloratur, kontext och diskurs må vara, men varför måste man sitta och leta efter vad sell-out, gå på äggskal och pitcha betyder? Okej, äggskalen kan man förstå till nöds, men svenska är det inte. Sell-out är inte den rea man först misstänker (och den stavas sale) utan kan lika gärna vara svek, förräderi eller (beroende på ordklass) svika, förråda. M fl.
Pitcha har jag hör i en massa sammanhang, senast sa en historieprofessor: ”väringar och normander, de pitchade mot varandra”. För pitch finns massvis av betydelser, men antagligen menades just här att de ”tävlade”, eventuellt ”slogs" mot varandra. Dagens språk är hur som helst mycket svårare än en kulturartikel i DN skriven av Horace Engdahl på 1980-talet.
