Det dräller av ologiska påståenden i nutidens blaskor. Läsaren får använda sitt förnuft mer än förr. Och det är väl bra. När en programledare (i ett skojprogram) skulle presentera en person som ringde in, sa han, med den brist på ordning som ofta utmärker talspråket: ”hon heter Irene i Göteborg”. Han fann sig genast och la till: ”Ja, så heter hon på andra platser också”.
En annan tidningsrubrik gav precis en sådan känsla:
Putins exfrus hem
Konfiskerat i Frankrike
Nyss nämnde humorist skulle också kunna säga sitt ”att det är det på andra ställen också”. Lite fånigt som skämt, förstås, men ordföljden måste ändras för att det ska bli rätt:
Putins exfrus hem
i Frankrike konfiskerat
Till sist lite engelskinfluerad svenska, först en rad ur en tidning: ”Julia menar att hennes look inte kommer naturligt”. Sanningen att säga är det svårt att veta vad man skulle välja för ”doesn’t come naturrally”, när det innebär att naturen har hjälpts på traven beträffande någons utseende eller stil. Slutligen en kommentar ur radion, det kan vara ha varit ett nyhetsprogram: ”De har accessat den här sajten”. Kreti och pleti bryr sig inte om sådant språkbruk: det är både uppenbart samt en gåta.
