I vardagligt tal och i media används epicentrum även i utvidgad betydelse för att ange centrum för andra katastrofala händelser, till exempel nedslagsplatsen för en meteorit eller komet, ursprunget till en smittsam sjukdoms utbredning eller ursprunget till ondskefulla handlingar. Språkrådet avråder från att epicentrum används i dessa fall.
Som i undertecknads egocentriska fall, alltså. Åter till åldern: Omvärlden känns brutalare för var dag som går, kan en som varit med länge tänka. Även gällande sådant som andra kallar bagateller: det mesta blir råare och mer obegripligt.
Att inte kunna ”läsa av” tillvaron hör dit. Det gäller inte enbart vad mina belackare ser som bagateller: att svenskan är halvt engelsk för de flesta individer (d v s vi har inte längre samma ordförråd), att den uppblåsta skitsnackssvenskan växer som mögelsvamp, etc, etc. Såna saker.
Nu ett par dar har jag bl a försökt förstå tv-reklam, man är ju ändå konsument! Men jag fattar inget annat än: ”det här är en god glass, köp den! Alla små filmsnuttar där folk flyger i luften (tycks populärt hos fastighetsförvaltare och teleoperatörer) och andra konstigt konstruerade ”sketcher”, vad säger de? Märkligt att dessa svårbegripliga budskap existerar samtidigt som många talar om "narrativ" och "berättelser".
Ja, inte har man sån tur som hunden i reklamen. Om honom säger ägaren efter att ha serverat en speciell hundmat: ”Jag ser hans styrka i alla detaljer”.
