Men först lite apropå folketymologi: Begreppet används vanligen om när och hur folk i alla tider inte förstått de lite svårare orden utan hittat på egna som verkar stämma bättre. Urgammalt är ”undervisitet” för ”universitet”, inte så korkat uttänkt. Ibland är det på allvar, ibland på skoj: ”svampinjon, kom-fram-å-säj” (konferencier).
På diffusare men liknande grunder ville jag gärna att ”volta” och ”välta” skulle vara åtminstone kusiner, båda har förutom ljudlikheten synnerligt kraftfulla rörelser i sig. Volta visar sig ha ett verb bakom sig, historiskt, så att säga:”voltigera”. Det betyder ”svinga sig upp över/på något” eller med ”olika krumbukter” diskutera kring något. Verbet kommer närmast från franska och italienska och betyder ”cirkla, snurra, volta”.
Ursprunget till ”välta”, säger SAOB, är fornnordiskt och betyder som de flesta vet ”ha omkull något”. Det komiska i just den här kråksången är väl att orden dels låter nästan likadant samt att de, som sagt, handlar om en mer eller mindre stark/koncentrerad rörelse.
Men hur mycket jag än önskade ett släktskap så var det i alla fall inte uppenbart. Å andra sidan är ”hosta” och ”hasta” säkert inte släkt heller . Eller ”vinka” och ”vanka”. Och så vidare. Seriös etymolog blir man inte i första taget.
