Det kan tyckas som om jag klagar på medmänniskors språk. Det är både sant och osant. Mest tjottablängare ska de ha vars redskap är vårt gemensamma språk. De flesta andra kommer undan med en varning. Bland dem finns undertecknad själv, by the way.
Det är ett ofog att slänga in engelska fraser mitt i sin vanliga svenska. Lika mycket ofog är att använda en massa översatta (från engelska) uttryck, såna vars ursprung man kan räkna ut med öronen. En mycket bildad kamrat lovade häromdagen att ”möta upp” en familjemedlem i stan senare. Möta upp? Kardinalskit, kallas sånt!
Nu följer några avskräckande exempel från mer eller mindre kända svenskar: ”Det är så vi ska se han” (kulturpersonlighet som inte kan objektsformen honom). ”Jag har inget annat att säga än det vi kommunicerat” (politiker som pratar sitt politrukspråk och inte vet att väljarna lättare nås med ”… inget annat att säga än det vi redan sagt”).
Och så en person jag tjuvlyssnade på: ”Jag vill fråga en fråga”. Denne hade till skillnad från politikern tjänat på att variera sig: ”Jag vill ställa en fråga”. Slutligen ytterligare en politiker: ”Ni får lösa ut era problem med SD”. Men vad i hela fridens namn? Lösa ut?
