Bagar’ns barn må vara hänt, men hur är med skomakar’ns ungar?

Det är omöjligt att inte kastas in bland ytterligare halvintressanta ting när man söker något på nätet. Mest kan man jämföra det med tidigare tiders bläddrande i uppslagsverk där varje uppslagsord gav idéer och fortsättning till andra sökningar.

Petter Eremiten, en pseudonym på Flashback, och som citerades i går, har uppenbarligen lånat ”namnet” från Hjalmar Söderberg som, enligt sajten StockholmsMix ”under sina tidiga journalistår använde pseudonymer som Petter Eremiten – och Mary Ekeblad!”

Det går som alla vet att få både gigantiska mängder av upplysningar och kunskap samt spader – alltså FÅ SPADER – av det myckna. Stenen som sattes i rullning av tårta-på-tårta-ordet ”följdkonsekvens” fortsätter nu som en precis-vad-det-heter. Begreppet skrytfeneord dök även upp i kommentarerna och då var jag förstås tvungen att googla DET ursprunget. På sidan ”Folkmun” (2007) skriver ”David” förklarande om skrytfena, skrytfenor som ändelse:

på ord som får det att låta finare men inte tillför någon betydelse. Exempel: Om man säger "motionsaktivitet" istället för bara "motion" så är förlängningen "aktivitet" en skrytfena.

Gammal dansk skomakarverkstad.
Bild: Tomasz Sienicki, Wikipedia

Nu får det vara slut på dessa konsekvenser av ett enda ord, här kommer nästa. Som är ett uttryck att studsa inför om man inte hört det. En forskare i underrättelseanalys talade om diverse ”hotaktörer”. Säkert ingen idé att  specialbetrakta sådana aktörer, det kommer att leda för långt, men det forskaren sedan sa

i samma inslag blev knepigt.

Citatet (det markerade) som följer nedan är inte helt exakt, jag skrev ner det på stående

fot och hittar det inte igen. Men det var ett resonemang om något som personen jämförde med skomakar’ns barn, och fortsatte med det där om att man ska hålla rent i eget hus. Som jag letat efter skomakar’ns barn: och visst kan ett uttryck finnas fast man själv

aldrig hört just det, utan bara det om vad man inte bör bjuda bagarens barn på.