För att förekomma eftertankens kranka blekhet kollade jag nyss och noga den klagan som kastades ut igår gällande det skumma ordet ”följdkonsekvens”. Den statsminister som talar om den sortens följdföljder bör inte ensam få bära hundhuvudet. Ordet används av många: hög som låg, och många däremellan, visar det världsvida nätet.
Det har väl satt sig i folksjälen, helt enkelt, men kommer det in i en ordbok är det dags att protestera på allvar. I kommersiella världar händer sånt här: formuleringar kvarstår år efter år. Ta en s k ”saccosäck”, som, om man ska vara noga, betyder ”säcksäck”, vilket är att ta i. ”Sacco” är italienska för ”säck”, ett ord som f ö låter rätt lika på fler språk. En smart marknadsförare döpte sin sittsäck till ”Sacco” och vips satte sig uttrycket (och inte bara kunderna).
Åter till följdkonsekvensen. På internetforumet Flashback ligger en kul diskussion om saken. För nästan exakt arton år sen skrev ”Petter Eremiten”:
I Dagens eko klockan 7 fick Fredrik Reinfeldt frågan, om hur mycket man skulle skära i försvarskostnaderna. Han sade ungefär så här: "Vi ska bestämma en rimlig nivå och sedan undersöka följdkonsekvenserna". Har någon hört ordet "följdkonsekvenser" förut? Det är enligt min uppfattning en tautologi. Han kanske tvekade mellan orden "följder" och "konsekvenser" och så blev det en kombination?”
Bland kommentarerna finns ”skitsillen” som skriver: ”det är enligt min ringa mening, utöver en tautologi, även ett skrytfeneord”. En förmodligen ackurat anmärkning. Petter Eremiten återkommer och säger: ”Nu vet jag varifrån herr Alliansledaren hämtar sin inspiration”. Därefter följer till Grönköpings veckoblad en länk som inte längre går att finna, men P E:s slutord gör att man förstår något av vad som stod i det bladet:
Här finns inte bara ordet "följdkonsekvens" utan även "konsekvensföljd".
Språket utvecklas och Grönköping följer med!
Språket utvecklas och Grönköping följer med!
