Hittade då ”Pardens blogg” och en text med rubriken ”Det egentliga ordspråket”. Där behandlades det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, och bloggaren sa sig ha planer på att fortsätta skriva om såna företeelser. Men bloggen verkar ha existerat endast mellan 2008 och 2011, sen kom väl livet emellan.
En iakttagelse (utan vetenskapliga belägg…) är att de språkfrågor jag brukar söka efter har flest kommentarer från tiden mellan 2007 och 2013, lite grovt sisådär. Det är förstås en annan som är sent ute, och de frågor man själv har är redan gamla, ute och, som det heter, daterade (det man gjorde i brev förr).
Men vem hindras av såna bagateller, nu fortsätter här den engelska störfloden (den mängd ord och uttryck som är störande, alltså). Som vanligt hoppar bloggen på dem som vänder sig till allmänheten som publik. Journalister, bland andra. En sådan skrev en av de recensioner Sommarpratarna i P1 regelmässigt utsätts för men som inte gavs samma tyngd tidigare.
En uppskattande mening i recensionen löd: ”Hon är en ovanlig och fin kombination av funny bones och pärlhalsband”. Ja, så hände det igen. Min engelska är präglad av såväl ålder som ett mindre antal lärospån, men ”funny bones” hör inte till dem. Ett sökande gav, förutom ”änkestöt” även förklaringarna ”ett sinne för humor” och något med ”lustigkurre”. Dock passar inte det Google Translate föreslår: ”roliga ben”.
