Varifrån kommer utropet ”jag ääälskar böcker”, som man hör ibland? Det finns väl en massa böcker man inte älskar? Det är lika dumt som när folk säger ”jag älskar kvinnor/män/barn”. Det är lättare att ”älska blåbär”, de är sig vanligen tämligen lika, allihopa. En del av oss älskar inte blåbär, vi gillar dem.
Vad gäller bokälskandet har jag på nära håll personer som blivit lysande stilister efter att mest ha läst Kalle Anka i barndomen, en ännu underskattad källa till att lära sig god språkbehandling och få en hel del allmänbildning på köpet.
Medveten om att många av oss som vuxit upp i en annan era har svårt för dagens, tänkte jag återge (elakt?) språkbruket ur podden (se gårdagens Sbråk) som ansåg sig tipsa om en ”skrytig bokhög på Instagram”. Mannen, vars stil var att underskatta sig själv, berättade om att han bara orkade ett fåtal sidor i en bok: ”sen tar mitt attention span slut”. Det betyder att ”koncentrationsförmågan” tryter.
Ett utrop inför något var ”fair enough” och en text beskrevs ha en ”koksad stämning”. Det tvingades jag googla och fann att ”koksa” betyder ”snorta kokain”. En ytterligare beskrivning var ”amerikanska suburbsen”, som betyder ”amerikanska förstäder” men som fick en svensk pluraländelse på det engelska ordet!
Den mer ”intellektuella” av de två, kvinnan, berättade lite kokett: ”jag har med en barnbok på min fina lista”. Hoppsan, då! Eller vad man ska tycka. Dessutom, men det gällde nog en annan bok, sa hon: ”Jag brinner för att fler människor måste läsa den här boken.”
Det är enligt mitt förmenande en konstig sak: brinna för att någon måste göra något. Kanske var det samma bok som hon hoppades snart skulle få uppföljare och sa: ”jag längtar”. Det är intressant det där med att längta utan något objekt, s a s.
Språkligt påminner det om det förhållandevis nya ”lämnar”, som i ”hög politiker lämnar”. I det fallet förstår man att det som lämnas är posten som politiker. Men ibland kan det stå (eller sägas) att någon ”lämnar”. Punkt. Man vet inte om det är jobbet som lämnas. Eller Avesta, där personen bor. Själv anser jag det vara bra att få veta vad som lämnas.
Beträffande ”jag längtar” är det i alla fall tacknämligt att slippa ”jag kan inte vänta” (från ”I can’t wait”) vilket betyder ungefär samma sak: ”jag kan inte bärga mig/ge mig till tåls”. Nu är det slut för dagen med den medeltidssvenska som bor i detta arma sinne.
