Rätt ointressant läsning om eventuell uppklarning av frågor

Ofta finns en komisk sida hos felskrivningar och -läsningar. Som när en nyhetsuppläsare häromdagen fick till den fina hopblandningen ”stofistikerad”. Såna uppstår i sekunden och försvinner, eventuellt, om någon bemödar sig med att redigera bort dem. Felskrivningarna hamnar i avdelningar som kan få rubriken ”pressgrodor”, eller som Grönköpings Veckoblad kallar dem: ”Pressgrannar”.

Uppklarning, eller motsatsen? Bild M Adams, Unsplash

Ovan skrevs på denna plats några ord som slutade med -ning: felskrivning, läsning och hopblandning. Intressant nog (nja, det tycker kanske inte många) har väderleksrapportörer börjat säga ”uppklarning” när vädret visar sig vara uppklarnande, som det hette förr. I en rapport om hur många gånger en låt av ABBA spelats (strömmats) på Spotify kallades strömningarna ”lyssningar”.

I ett försök att förstå skillnaden på -ning- (-ing-) och -ande/-ende-varianter kan man hamna i den förträffliga finlandssvenska språkgranskaren Monica Äikäs spalt hos sprakinstitutet.fi (något i bakhuvudet säger att nästan exakt dessa ord skrivits tidigare i bloggen…). Hon skriver om en ”riklig användning av substantiv”, som ” brukar förknippas med svårläst text”. Nu är inte mina exempel särskilt svåra att begripa, men MÄ beskriver det som en gång i världen kallades ”substantivsjuka”. Hon fortsätter: 

Att verbala uttryck omvandlas till substantiviska kallas nominalisering. Mest utpräglat är fenomenet i byråkratspråk och vetenskaplig prosa, men det går lätt att hitta exempel också i många andra slag av texter.

Nu blev den här texten (Sbråks, alltså) inte direkt solklar, så som ofta sker, men varför inte passa på tillfället att rekommendera MÄ:s långa text som heter ”Substantiv eller verb”. För några nördar kan det vara intressant läsNING, men så nördig är inte jag. Inte i 29 graders värme (och troligen inte annars heller).