Jovisst, nu kommer åter en upprepning. Det är inte enbart p g a gaggighet (fast ibland, kanske) utan att vissa fåter måste påpekas om och om igen. Ta det här med ”take”. Tycker att folk ofta säger sånt som ”vad är hans take [tejk] på det här”? Rätt dumt eftersom det betyder ”uppfattning, mening, åsikt” m fl synonymer en medelsvensson-svensk säkert kan komma på.
På engelska take rimmar engelska rate, som en pratshowvärd i dag använde: man skulle ”gå in och [rejta]” något. Det handlade om att man bör gradera, värdera en vara, en tjänst eller liknande på nätet. ”Gå in och rejta” är med all säkerhet en obegriplighet för många: "Va? Vart ska man gå in och rita?" undrade en generationskamrat som lyssnade på samma program.
I diverse tv-serier som deckare etc, kan man reta sig på när ”does he have something on you?” översätts till ”har han nåt på dig?” Många förstår nog snabbare om det i stället står ”har han en hållhake på dig?” Men språket rör sig i en annan riktning: bort från en stor del av människorna.
I ett program om för tidigt födda barn och vården av dem, sa en reporter (det var en svår diskussion om tidsgränsen för att rädda dessa barn): ”Vad händer med barnet som kommit till liv?” Det är ett belysande exempel på hur tveksamt språk kan röra till det för lyssnaren. Flera år har man hört det osvenska ”komma till liv” (come to life) som (rätta mig om jag har fel!) i vårt språk heter ”bli levande”.
Journalistens fråga gällde (får man tänka sig) hur det barn som fötts ”nedanför” den bestämda tidsgränsen skulle tas om hand. Förmodligen kom sig den osäkra formuleringen av en sammanblandning av ”komma till” (betoning på till) och engelska ”come to life” för att det verkade passa.
Det är svårt att beskriva alla dagliga, konstiga yttranden, men nog tränger en märklig språkoförmåga genom mycken mänsklig kommunikation? Och stämmer de förklaringar man tänker ut – försöker tolka – för att göra det dunkelt formulerade begripligt? Är man själv dunkel och/eller har man, som svensken säger, ”tappat det”?
