Sagespersonerna är som vanligt proffs, de är journalister, kommunikatörer. De kan även vara politiker eller annat folk med en smula ansvar, kan man tycka, för vad de meddelar pöbeln.
En av dessa sa: ”Jag har tagit stolthet i det här”. Vafalls? Jag skulle nog säga: ”Jag är stolt över det här” på mitt bonnfolkliga vis. Intresserad kan leta efter det engelska uttrycket ”take pride in” och få sig en jahaja-upplevelse.
En tidskriftsartikel illustrerades med bilden av en en skylt uppsatt utanför en utländsk park. Översättningen löd ”Inträde förbjudet”. Det heter ”tillträde förbjudet”. ”Inträde” är vanligen vad man betalar för att gå in nånstans.
”Entrance”, ett engelskt ord, betyder, hör och häpna, bägge.
Här ryker synonymer igen på känt maner. På nyspråk kallas det dock att vårt modersmål berikas.
Jag har sparat det bästa för sist (där skämtade jag till det, men vänta bara, så heter det snart på svenska mä). En person recenserade en bok i ett radioprogram och utbrast: ”Blodet splattrar på väggarna”. Det är alltså inte "sprattlar" som avses. Vilket ju också vore konstigt.
Inte för allt smör i Småland hade jag trott att jag skulle instämma i vad Marian Radetzki, professor i nationalekonomi, föreslog i en DN- artikel på för nästan dagen tio år sedan: att vi bör övergå till engelska som huvudspråk. ”Behövs svenskan över huvud taget?” undrar han.
Ja, det vete fanken om den svenska som nu håller på att utformas behövs. Kanske vore en styrd och strikt språkövergång det bästa, som det nu är kommer vi alla att prata ett individuellt skräddarsytt språk som vi snart bara själva förstår. Om ens.
