fredag 16 juni 2017

Sånt som är svårt att relatera till

Plötsligt är man ett stycke språkhistoria. När man öppnar munnen tycker sig nog dagens yngre människa höra en resenär som kommit från tidernas gryning.

Då min språkliga medvetenhet växte till sig rejält – säg på 60-, 70- och 80-talen – hördes många röster höjas mot* vad som kallades kanslisvenska eller byråkratspråk. Många – även vissa myndigheter – var inblandade i kampen mot (andra) myndigheters överdrivet snirkliga formuleringar och gav råd om hur man skulle komma till rätta med vad en svensk i dag kallar mumbo-jumbo (fikonspråk eller rappakalja, alltså). 

Nu har det blivit så att man flera gånger om dan hör vanliga människor i vardagliga sammanhang prata vad som påminner om kanslisvenska.

Det är en rolig kullerbytta språket slagit.

Låt oss börja med det ofattbart populära ”relatera till”. Jag går till källorna (samt påminner om att jag inte utövar vetenskap här utan lite privat slående i gamla böcker/på nätsidor). Känslan sitt kvar sen decennier: ”relatera” betyder väl nåt annat? Jodå, SAOB ger ”berätta, skildra, redogöra” samt ordet ”inberätta”. Det senare betyder i sin tur ”(av)ge redogörelse eller rapport”.

SAOL (1998) anser att ”relatera” enbart betyder ”återge, berätta, skildra”, men att ”relatera något till” betyder ”ställa något i samband med”. Nätsidan bab.la ger en uppsjö synonymer som - heja! -  skiljer sig från det som strömmar ur allmänhetens och mediernas munnar. 

Wiktionary har dock bl a exempelmeningen ”Hur skall vi relatera till alla krig?” och där anges betydelsen vara dagens gängse ”förhålla sig (d v s 'oss')  till”. Att "relate to" är engelska behöver knappt skrivas ut.

Men även ”förhålla sig till” låter nytt i min reptilhjärna eller var nu det först inlärda språket sitter och förhåller sig till allt som händer. I Svensk handordbok från 1966 fanns inte ens ”förhåller sig till” på det sätt det används i dag, visar det sig.

Vad sa vi då när vi förhöll oss till allt i tillvaron? Satt vi bara som mähän eftersom vi inte kunde uttrycka oss?

Nej, just det, jag tror att vi sa något helt annat. Jag kan varken relatera till det gamla eller nya språket längre. Finns en språkakut som tar oss sjuka på allvar?


*och då menar jag ”mot”, inte det ”för” som ”mot” ibland förvandlats till: ”han jobbar mot barn och ungdom”.