Man har länge sagt sådant som ”han har en skruv lös”, ”jag ska ladda batterierna” och talat om mat som ”bränsle”. Det finns nog mängder av uttryck som liknar människan vid en maskin.
Men det tar inte slut där utan som jag förstår det pågår ett frenetiskt arbete för att få maskin och människa att smälta samman. Här behövs inga exempel, vetenskapsrapporter i ämnet duggar tätt (se här jämfördes med naturen som omväxling!).
I själva verket är ansträngningarna från de tu – maskinen och människan – att nå denna förening så pass stora att blandformen kanske är att se som nästa evolutionära stadium.
I förra inlägget gavs exempel på det maskinmässiga "Med vänlig hälsning", och här kommer ett till. Jag mejlar ibland hit och dit och klagar på sådant jag finner värt att klaga på. Samt det motsatta: mejlar och prisar/tackar för/lovordar sånt jag tycker är lovvärt.
Ibland kommer ett enkelt ”tack” eller ”kul att du gillade XXX” tillbaka, men allt oftare lyder svaret: ”Tack för positiv återkoppling. MVH/namn”.
Jojo, visst kopplar jag, det är så här det ska bli. Eller är - jag VET att många talar så. För mig personligen låter det dock inte som människospråk och man kan väl för tusiken (stavningskontrollen föreslår ”tuniken”. Heter det inte ”tunikan”?) få vägra lite milt?
PS "tuniken" som stavningsförslaget lyder betyder "tunika" i plural på tyska, fast då ska det också ha stort T. Just vad gäller maskinmässiga stavningskontroller står matchen människa - maskin 1-0.
