Rubriken har inget med stamning eller felskrivning att göra.
Här följer endast en enkel iakttagelse utan någon efterforskning alls! Det är nog rätt många år sen folk plötsligt började ”störa sig på” saker och ting. Det lät lite underligt, tyckte undertecknad, eftersom det redan fanns en väldigt likartad och användbar fras som löd ”jag störs av” ja, och sen var det nu var som störde en.
Nej, förresten, detta måste utredas. Ett ögonblick så kollar jag den där synonymsajten som snabbt kommer att förändra svenskan - och inte bara i prima riktning - om folk använder den. Men nu hittade jag faktiskt en vettig synonym som lyder ”irriteras av”. Också rätt användbar när man stör sig på stör sig på.
Men se där! I SAOB hänvisas man till verket Svensk Ordbok, utgiven av Svenska Akademien, som inte vilar på hanen utan blixtsnabbt nappar på dagens språkbruk och kör sitt carpe diem. Eller sitt ”fånga ordet”, snarare. Och så fånga nästa nya ord nästa dag. Och nästa. Etc.
I stället för att vara normerande - ibland knappt ens rekommenderande - har många ordböcker o likn övergått till att beskriva "bruket". Man lyssnar alltså av oss, folket, först. Demokratiskt och bra, kan man tycka, förutom att sådana uppslagsverk inte kommer att hålla så väldigt länge.
Nå, åter till Svensk Ordbok (SO) som har med begreppet ”störa sig på” och redovisar det första belägg man funnit (vilket i och för sig inte kan berätta hela historien): det var från 1992.
Jaha, ja. Själv tänker jag att på gammalmodigt vis fortsätta störas ”av” saker och inte ”mig på” dem.
Somliga av oss bjuder motstånd.🥊
(figuren föreställer en boxhandske, bäst att skriva det, inga som helst tecken är lättydda längre.)
