Googlesökningar berättar inte allt om tillståndet i språket (eller i världen heller, för den delen), men man kan få en vink (”hint” vill många säga) om läget. En synonymsajt ligger bland de första träffarna när man söker på ett ord. Där sägs ”massiv” vara dels ett adjektiv med betydelser som 1) ”kraftfull, stark, stor”. Under 2) står ”gedigen, tät, fast”. Slutligen, som substantiv, betyder ordet ”stort bergsområde, fjällkedja”. ⛰⛰⛰
Wiktionary, förklarar ”massiv” så här: ”som utgörs av en tung och kompakt massa” och så är substantivet ”bergsmassiv” med, förstås 🏔🏔🏔
I pappersvärlden finner man i Svenska Akademiens ordlista, SAOL (2006), ungefär som i Wiktionary, enbart betydelsen”icke ihålig, alltigenom av samma ämne, gedigen". Och så bergsmassivet.🌄
Letar man vidare bland Googleträffar finner man i rask takt en ”massiv krasch, blödning, bedrägerivåg”, en ”massiv hudstudie” och en dito ”kritik”.
Det som förr i världen (kanske tio år sen…) kallades ”stor hjärtinfarkt” heter nu vanligen ”massiv hjärtinfarkt”.
Ja, kära läsare av denna nördiga, onödiga och halvt besatta blogg: ”massiv” fungerar säkert jättebra och ofta. Men det finns många synonymer, jag vill bara påminna om det. För ”massiv” i betydelsen ”stor” – som man nu tagit över från engelska – finns ”enorm, ofantlig, kraftig, väldig, kolossal”. Den listan kan säkert var och en göra mycket längre.
Det är väldigt (otroligt, förfärligt och förbaskat) gott om ”massive” i det engelska språket. Engelskspråkiga har säkert också en jädrans massa synonymer för ordet, men dem får de ta hand om själva.
Ska det här berikandet - det begrepp man får dunkat i skallen så fort man klagar på slappsnodda ord - funka, så får inte alla synonymer samtidigt försvinna. Ty om ”massiv” blir förhärskande så övergår berikandet i språklig fattigdom.
