tisdag 27 juni 2017

Jag unnar mig och läsaren kanske undrar vad?

För inte så länge sen ondgjorde jag mig över verbet ”lämna” som numer jazzar runt utan objekt.

Folk ”lämnar” till höger och vänster och ofta undrar man: vad? Men det verkar betyda ”sluta” eller ”avgå”, som i ”sluta jobbet” eller avgå från det. Bakom ligger förstås engelska "leave" som inte alltid haft några objekt. Vad nu det har med saken att göra.

Det finns fler verb som tappat objekten.

Det senaste (eller kanske är fenomenet gammalt redan?) är att det sitter folk, likaså till höger och vänster, och ”unnar sig”. Min natur är inte den nyfiknaste i världen (det finns de som har starkare nyfikenhetsdrift, har jag noterat), men det är inte utan att man i alla fall undrar VAD de unnar sig.

Det låter ju annars högst ointressant: ”Man ska unna sig”. Ja, man ska ju äta och klä sig och göra allt möjligt.

Nyss unnade jag mig en Napoleonbakelse. Såna hör till det där som är både gott och äckligt på samma gång. Unnar-objekt har gärna den egenskapen.

Men vad de andra som bara "unnar sig" unnar sig får man gissa. Medan jag åt bakelsen tänkte jag lite på verb med objekt och/eller prepositioner. Det är kul, för tänker man till (”tänka till”) kan man komma på (”komma på”) regler. Mja, regler och regler, man kanske inte vet hur man ska uttrycka dem, men man märker att de finns där på nåt vis.

Här är ännu en klipphängare: kan någon bärga sig till imorgon när verb-, objekts- och prepositionsfunderingarna fortsätter?


En av alla dessa dagar när man tänker :"Jag tror bestämt att  jag ska unna mig"