Man får lätt raptus.
Ett radioprogram (förmodligen "Stil", som sänds på fredagar) handlade om att den verkliga (om den nu kan kallas så) modevärlden hotas av online-modevisningar. Det mesta utspelar sig som bekant på nätet.
En intervjuad person, en bloggare, tror jag, sa att det gäller att ”sätta sig själv i andras gaze”.
”Gaze” är engelska och betyder "blick". Då kanske den alerte läsaren kan ana vad hon menar. ”Det gäller att synas”, skulle vi enklare själar
kunna säga.
 |
| Här sitter nån i andras "gaze" som hon dessutom fotar! |
Men, invänder jag,det är ju nästan svårt att INTE vara i andras gaze i dag. Det är ju uppenbart var man står och var man sitter och var man går. Att vara i andras gaze är plågsamt. Personligen misstänker jag att det inte är mitt modemässiga yttre som hamnar i blickfånget, men blicken på mig finns där: Google har en special-doodle (deras logo för dagen) för mig när jag fyller, min telefonoperatör och liknande företag som har min mejladress och telefonnummer grattar mig.
Vi känner ju inte varann jättenära. Och ändå denna hjärtlighet. Från botten av deras hjärtan. Nu skojar jag för att det är dags att muntra upp sig. Varje gång jag på svenska hör/läser att uttrycket” from the bottom of my heart” blir ”från botten av mitt hjärta” (tusentals Google-träffar) så tänker jag på den fransos som inte fick ordning på den engelska frasen utan sa: ”From the heart of my bottom”.
PS Beträffande programmet "Stil" i P1 är mitt förhållande kluvet: Trots ett ganska outvecklat modeintresse finner sbråkmakaren reportagen i detta program ovanligt bra. Tyvärr talar flera av medarbetarna en blandning av stackato- och bäbisspråk. Jag lyssnar alltså, men med övervinnelse av av ett starkt motstånd!
