Tro inte att jag tror att det jag sitter här och klagar på är nya företeelser, nej, de är gamla. Ska inte folk lägga av med det där konstiga corporate bullshit-snacket, kan en sbråkmakare tänka, de har ju hållit på i flera decennier nu.
Men det är väl som med allt annat. Det ska tröskas, harvas, skördas, bråkas, häcklas och 😈 vet allt innan det blir färdigt. Om det nu blir det.
Man kan tänka tillbaka till tiden när golf (maxi-, inte minigolf) var något överklassen (låt oss för enkelhets skull använda det ordet) ägnade sig åt. Den provade också viner så det stod härliga till. Sen sjönk dessa intressen ner till pöbeln och det är allt svårare att visa sig som tillhörande det ena eller det andra. Då tar man gärna till ett språkbruk för att skilja sig som agn från vetet.
Så har bl a britterna gjort länge och gör väl än: så fort folk öppnar munnen skriker deras hemvist ut sitt namn.
Ack.
Vet faktiskt inte vad det utskiljningsspråk kallas längre, det som hetat kanslisvenska, byråkratiska, corporate bullshit eller Norrmalmstorgska. Det senare begreppet har förmodligen språkforskaren Lars Melin som upphovsman, och det redan i början av 2000-talet.
Men det håller på och håller på, folk fortsätter trampa runt i sumpmarken av ett språkligt ingenting. Som Lars Melin också uttryckt det: "Om vi inte har något att säga så är det inget hinder".
Svenska institutet (med ansvar för statligt stöd till svenskundervisning i utlandet för icke-svenska medborgare) skriver på sin hemsida att det "sedan 1970-talet pågått en utveckling mot ett alltmer informellt språk". 😈 (där var han igen) tro't!
SI beskriver även problemet med "domänförluster". Det blir resultaet när "man bara använder engelska inom ett område". Dessutom, skriver institutet, ges just engelska prestige inom områden som reklam och ungdomskultur. Trots att SI tror att "parallellspråkigheten" kommer att öka, anser man att svenskan i stort står stark.
😈 tro't igen.
Så länge människor måste markera sin högre status gentemot andra slafsputtar lär inget ändras. Någonsin.
Det är synd, men personligen känner jag mig ändå skapligt fajn (och det går ju lika bra att skriva "bra")
