Ja, det är ju inget man gjort: gått på dejt.
Dejt, vad är det för ord? Jo, det vet jag förstås, och det får heta date och dejt eller vad det vill, men det är innehållet - inte formen - jag är ute efter denna gång. Varför går man på dejt i Sverige? Man måste ju inte härma hela Nordamerikas totala sätt att tala och begå livet, lyder min ödmjuka åsikt. Att träffa en partner – tillfälligt eller för längre period – kan man misstänka är nåt folk gjort (vilket vi alla är bevis på) sen tidernas gryning
Det har förstås varit omgärdat med olika regler i äldre tider eller, och ännu, i andra kulturer. Som bekant har det – är det – inte alltid människors egna önskemål i frågan som vinner.
Bortsett från tvångsgifte och annat fult har ändå många under lång tid kunnat träffas fritt. Med "dejtandet" har en massa mossiga regler också införts, om jag förstått rätt av underhållningsindustrin.
Tidigare blev vi ihop (tillsammans). Sen var vi ihop. Eller inte. Som jag minns det fanns inga förordningar som sa vad som skulle ske på första, andra och tredje träffen heller.
👫👫👫
Herregud, vilken hippietillvaro man levt i! Dejtingregler? Men vad vet väl en liten bondböna som jag om tillvaron?
Och det är bäst att få detta sagt direkt: Med ”bondböna” menar jag en tjej från landet – fast jag inte direkt är från landet. Men man är ingen storstadsböna heller, direkt
Inget ont dock om bönder eller bönor, tjejer eller landet – eller storstäder! De är ju inte här och kan försvara sig.
(Vad har det blivit för töntsamhälle man bor i? Varför kan ingen säga ens flaska längre för att flaskan inte är där och kan försvara sig?)
