I gårdagsinlägget citerades en man som sa att något var ”tårdrypande”, men han menade (framgick av sammanhanget) att han ”blev gråtfärdig”. Vilket han f ö inte är ensam om.
En nyhet kom under mina ögon. Med detta menar jag att det normalt inte sker att kvällstidningarnas värsta, översatta katastrofhistorier brukar nå undertecknad. Historien var oerhörd. En psykiskt sjuk kvinna hade först dödat sitt lilla barn, sedan ”la hon det på ett fikabord” och satte eld på barnet.
Det går att misstänka att följande skett: På originalspråk har det stått coffee table. Och ja, precis så var det, man kan ju googla sig fram till ursprungstexten, vilket jag just gjorde. På svenska är såväl kaffebord som fikabord något annat än det verkliga bordet och innebär för de flesta ”bord dukade till kaffe/fika”. Det finns soffbord och köksbord som betyder bord av vissa utseenden. Exemplet här är ett i raden av hur det blir med maskinöversatta/utan-tanke-översatta texter.
En del kanske tycker att man inte ska bry sig om ordvalet alls när det gäller såna här sammanhang. Jag kan inte hålla med. Ett språk som inte kan återge det hemskaste hemska utan att profanera de ord vi har till vårt förfogande riskerar att brutalisera världen ytterligare.
