Såna här uttryck kommer klampande och det är väl bara att gilla det så kallade läget. Den vita elefanten tycks (föga överraskande) ha kommit via engelskan till svenskan. Däremot ska uttrycket ha sitt ursprung i Sydostasien där mäktiga män hade för vana att skänka den dyrbara och heliga vita elefanten till sin ovänner. Den gick inte att använda som arbetsdjur (p g a sin helighet). Så den kostade mer än den smakade. Så långt Wikipedia.
Och plötsligt minns man andra elefanter man mött och börjar undra över varifrån de kommer. De ”skära elefanter” som har använts för att beskriva hallucinationer vid ett alltför stort alkoholintag visar sig också nog (förargligt nog, kan man likaså säga) komma från engelska och ha sitt ursprung i en novell (från 1913) av Jack London. I den beskrivs hur en alkoholförgiftad person ser ”blå möss och skära elefanter”.
Det var åter Wikipedia. Vart annars vända sig när man letar elefanter av olika kulörer?
