Är det jag som önskar moster Greta god jul eller är det tvärtom?

I gårdagens inlägg citerades (ur ett mejl) en korrekt gammal fras: ”Med tillönskan om en trevlig dag”. Om man väljer att önska folk saker med detta åldriga ord kan det vara bra att veta att det vanligen används, som SAOB skriver, ”med avseende på något gott”. Men det går att tillönska annat: År 1792 kunde Stockholms-Posten skriva ”Den ene (fågeln) tillönskade sin motpart tusende olyckor. Den andre önskade blott sin fiende at swäfwa i .. ständig oro.”

 
Substantivet ”tillönskan” är enkelt att hantera, men när det gäller verbet, ”tillönska”, kan det bli knepigare. Konstruktionen lyder (enligt SO) ”någon tillönskar (någon) något” och ett exempel skulle kunna vara ”hon tillönskade dem en trevlig helg”. Problemet är där att pronomenet ska stå i objektsform (alltså ”dem”) och det är just det som är haken (en av hakarna!) i dag, för yngre generationer kan inte längre lära sig BÅDE subjektsform (de) och objektsform (dem)*.

 
Det gäller förstås alla personliga pronomen, så resultatet blir väl ”jag tillönskade han (hon, de) en trevlig helg”. Lika bra m a o att inte dra in fler ålderdomliga ord. Och det kommer väl ändå snart att heta ”jag önskade en trevlig helg till han". Vanligt numera är också ”de ber om ursäkt till honom” (d v s ”de ber honom om ursäkt” och honom blir nog snart "han").

 
Och på julklappsetiketterna (eller motsvarande) kan det stå såväl ”God Jul tillönskas moster Greta” som ”God Jul tillönskar moster Greta”. Visserligen brukar även avsändaren skriva dit sitt namn på ett eller annat sätt, men här kan det ändå bli svårt för många att förstå vem som önskar vem vad.

*För att inte tala om hur komplicerad saken blir med det talspråkliga "dom"...