 |
| Bild: Lucianavieira, Pixabay |
En av bloggens informanter hör ibland av sig och kommenterar stav- eller skrivfel i inläggen. Tyvärr är mycket få av oss ofelbara och särskilt tråkigt är detta faktum för dem som sitter och skriver vredgat och spydigt om andras tillkortakommanden inom det stora område som heter Språket.
Med den brasklappen klar, fortsätts nu klagandet i vanlig stil. Och som vanligt hamnar mediefolk i skottgluggen för Sbråksalvorna. Följande har yttrats av journalister:
”Sen vi upptäckte viruset är det vi som haft överhanden.” Kommentar: Visst, tanken och orden kan halka, men ”övertaget” ska det väl ändå vara?
”Jämställdhet är en viktig fråga för Annie Lööf och partiet slår sig hårt för bröstet utåt i den här frågan.” Kommentar: Det är förstås fritt att säga vad man vill, men med fasta uttryck bör man nog lattja så lite som möjligt. Det heter bara ”slå sig för bröstet”. Punkt.
Sist kommer ett exempel på hur vildvuxet och överblommande det kan bli när en journalist ska förmedla nyheter och i stället rör till det i huvudet på de lyssnare/läsare som ska tolka budskapet: ”De vittnesmålen kommer inte att bära någon tyngre börda som bevisföring”.
