Tänkte ändå fälla en kommentar angående vad de senaste inläggen harvat runt med: det märkliga att väldigt gamla ord plötsligt väcks till liv. Det var alltså ”tillönskan” det gällde, och det slog mig hur det ordet (och fler liknande) – jobbar i en arkaiserande riktning. Men själva julklapparna, där etiketterna med ”tillönskningar” fästes, har dragit iväg prismässigt: svensken lär i genomsnitt ha lagt 3.200 kr på klappar förra året.
Bortsett från den typen av ord och annat elände, är engelska den största påverkan svenskan drabbas av (sa jag nåt nytt?). Mycket konstigt är när en svensk, vem som helst, pratar som vanligt och plötsligt brister ut i nåt på engelska. I min närhet sa en person: ”min syrra ringde och önskade good luck”. En annan berättade om en tidigare gjord läkarundersökning och sa: ”Jag har fått ett brev från läkaren and here is the result”.
Tyvärr kan jag inte undanta mig själv. Utan föregående varning händer det att jag brister ut i ett ”why?” som kommentar till vad någon just sagt. Det kan bli vad som helst, exemplen är många. De flesta svenskar tycks hålla på med att gradvis byta språk. Och det sker i fler länder.
Men det måste sägas att det inte är nåt fel på engelskan i sig. Den förtjänar inte att göras till en trist och förutsägbar styvmor åt andra språk.
