Vad gäller verbet ”anlägga” så används det om trädgårdar, bränder, men man kan också anlägga en moteld – eller en min. Medan vara ”lagd” åt något är att vara intresserad av eller ha talang för något.
Själv har jag hämtat den roliga och drastiska formuleringen ”vara anlagd” från Kristina Lugn (även om hon säkert inte är ensam om skämtet). Så kan man förstås göra, och i bloggen kan jag skriva vad jag vill. Men vill man att så många som möjligt ska begripa texten bör man inte referera till dikter av en poet som kanske inte alla känner till eller läst något av.
Då snävar man in sig lite grann. Å andra sidan kan man inte låta bli att låta ens språk vara det det är! Man sitter m a o alltid på pottkanten om man inte håller sig till ett mycket strikt och korrekt språkbruk. Men ett sådant lyser ju med sin frånvaro i hela samhället, och än mer blir det så när var och en (p g a de myckna medierna) skräddarsyr sin ”verklighet”. Men enligt språkvetare pågår inget alls i den vägen. Det är bara jag som sitter här och hittar på (sur min).
Själv (antagligen kokobello) anser jag att det blir svårare och svårare att förstå det språk som ”utifrån” försöker meddela mig något. Överenskommelsen om hur svenska låter och skrivs bleknar mer och mer för var dag.
Ett till förtydligande angående gårdagens inlägg: Rubriken var en travesti på en rad ur en Hasse&Tagelåt, ”våld och förtryck det gör mig ledsen, men kaffe och bullar gör mig glad”.
