Räkneordet "sju" innebär ofta stora problem för icke-svenskar. Även om det finns ett par olika uttal av sje-ljudet att välja på brukar inte detta faktum hjälpa. Nyligen såg jag (tv) en dansk kvinna som ville vara bussig och ”skandinaviserade” sitt eget språk en smula (vilket de flesta svenskar är tacksamma för).
Men när hon behövde hon uttala talet 27 sa hon: "ja, hjälp nu kommer en sån där sak jag inte klarar!" Hur som helst är det här ett rättvist problem, vi har alla (nja, i stort sett) svårigheter med andras språkljud. Vem bleknar inte inför polskans (med fleras) långa rader av konsonanter som dessutom har flärpar (diakritiska tecken) placerade här och där på sig?
För att ta ett ytterligare svenskt konsonantskoj kan det gamla klassiska adjektivet västkustsk, nämnas. Använder man det ihop med ett neutrum (”ett-ord” som det kallas i dag så det inte blir för svårt) kommer ytterligare en konsonant till: "ett västkustskt landskap".
Men det kan bli roligare än så. I ett forum där ordet diskuterades gav någon exempel på en mening där man också lyckats få dit en genitiv: ”Han var osäker på ordet västkustskts uttal”
