Det här borde givetvis en gammal bister språknörd vara glad över. Men det är hon inte. För det hela är konstigt på ett sätt som varken går att fatta eller förklara. Den språkpåverkan det gäller sker liksom godtyckligt, är det enda man kan säga.
Använder man sig som jag (emellanåt) av ett inte helt modernt språk kan det flinas lite åt en i lönn, eller öppet, för all del. Det gör inget, flina på! Men varför börjar folk som flinarna plötsligt anamma ord och uttryck som inte varit i bruk på evigheter?
Saken är förstås att ingen håller koll på sånt här. Det bara blir som det blir p g a de algoritmer som tagit över efter andra institutioner som skola, ja, all slags utbildning/bildning, medier, normerande språkvård. För att nämna några.
Den som till äventyrs inte förstår ett jota av detta har morgondagen att se fram emot, då kommer ett exempel att tas upp som ska belysa hela det ovanstående problemkomplexet. Och där – sist i förra meningen – kom ett ord som undertecknad endast använder för att ironisera över en värld som vinkat adjö till ett gångbart, outspätt och rekorderligt språk.
