Svenska Institutet kommenterar språket med kluven tunga

På sin hemsida om svenska språket skriver Svenska Institutet att ”direkt, personligt tilltal har blivit vanligare. I stället för ’Den som kör bil på vintervägar, ska köra lite långsammare’ skriver man oftare i dag ’Om du kör bil på vintervägar, ska du tänka på att köra lite långsammare’. Vi tilltalar varandra med ’du’ och förnamn i stället för ’Ni’, titel eller efternamn, som var vanligt förr. Den utvecklingen beror på att samhället blivit mer jämlikt.”

 
Men exemplet ”den som kör bil…” kan lika väl uttryckas ”om man kör bil…” Så brukar ofta meningar som riktar sig till "vem som helst" lyda. Låt mig ge ett eget, om än töntigt, exempel: ”Om man inte klär på sig ordentligt kommer man att frysa de närmsta dagarna”.

 
Nu hör man nästan alltid ”du” användas: ”Om du inte klär på dig ordentligt kommer du att frysa de närmsta dagarna”. Det här är en stor förändring, anser jag. För att inte tala om den chock jag (kanske även du?) fick när lärare i skolan började säga ”du” i stället för "ni" rakt ut i klassrummet. I min barndom förstod vi lätt vad läraren menade när hon/han såg ut över klassen och sa: ”Nu ska ni ta upp era böcker”

 
Det där du-et som är först i Svenska Institutets text misstänker jag snarare är en påverkan av engelskans ”you”. Mer än fakta är det en känsla hos undertecknad och beror på att engelskan griper in allt våldsammare i språket.

 
I sin text har SI på ett ställe rubriken ”Engelskan blir alltmer dominerande”. Några stycken längre ner står en annan rubrik: ”Men språksystemet är stabilt”. Schår.