I dag kan man fråga sig: var det kanske den första raplåten? Somliga anser att Evert Taubes ”Kinesiska muren” var några år före (inspelad 1960). Bloggarkollegan sQata, exempelvis, har varit inne på sådana tankegångar men man kan misstänka att det finns fler på jordens rund som är aspiranter på titeln Första rapparen.
En annan tillbakablick jag nyligen kastat är den på Ray Bradburys Fahrenheit 451. Den utkom första gången 1953, den svenska utgåva jag nyligen läste är från 1958.
Det är intressant med äldre böcker skrivna på sin tids språk. Mindre intressant är att läsa dagens litterära prisvinnare som påfallande ofta skriver om gångna tider – utan att på långa vägar förmå återge det språk som talades och skrevs då. Det blir ofta en fadd upplevelse.
Det är likaså en lisa att läsa något bortanför de s k strömningstjänsternas mastodontserier (som många hetstittar på) om forna tider och i stället få känna fläkten av en näringsrikare tankemylla. Läser man om (förutom Fahrenheit 451) andra ”framtidsromaner” som 1984, Djurfarmen m fl, blir det skrämmande tydligt att någon DÅ kunde beskriva vår värld NU bättre än vi själva förmår. Tanke- såväl som språkmässigt. Jävlaremej.
