Svenskan börjar dra sig i riktning mot den riktigt mörka materien

Först av allt: det ”generiska” som bloggen lätthånade igår förklaras av SAOL så här: ”som av­ser ett visst släkte el. en viss kategori”. Det låter finfint och trovärdigt, det är ”de generiska mopederna, den generiska telefonen” och ”en generisk suck” som ställer till det för undertecknad.

 
Det är väl ny materia för mig, helt enkelt. Materia? Jo, jag har snott det ”rakt av”, som man säger. Hörde meningen från radion, en viktig man (har glömt vilken av dem) sa att något ”var ny materia” för honom. Wikipedia, som inte alltid hänger med i svängarna, säger bara att ”materia (av latinets materia, "ämne", "material", är de fysiska beståndsdelar som universum är uppbyggd av”. (Heter det förresten inte ”som universum är uppbyggt av”?)

 
Materia har jag haft svårt att fatta, den mörka materien är värst. NE beskriver den så här: ”mörk materia, materia i universum som inte sänder ut mätbara mängder ljus eller radiostrålning och därför inte kan observeras direkt…”

 
Det låter som en beskrivning av dagens svenska, ett språk som ”inte sänder ut mätbara mängder ljus”. Jag ger mig dock inte utan sitter här och envist observerar det.

 
SAOL ger även ”ämne, innehåll” som synonym till "materia", men den användningen har nu fått en vidlyftig tolkning hos de talare som pratar på samma sätt som Plåtniklas låter.

 
(För yngre läsare: Plåtniklas var en av figurerna i berättelserna om Kalle Stropp och Grodan Boll. De var populära från ca 1950 och framåt. Den som missat den sista filmen, Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr, har något att se fram emot.)