Alla synkroniciteter är inte lika underhållande som Jungs

Varför alltid så arg (vänligen se gårdagens utbrott)? Jo, p g a känslan av att hela tiden befinna sig under attack. Om man nu inte flyr världen, drar nåt gammalt över sig.

Det är svårt att vänja sig vid mediernas absoluta samtidighet för den som är uppvuxen i en analog värld. I mejlboxen häromdagen låg tips på en nyhet med ”lockande” ämnesrad för den tidning jag just nu prenumererar på. I exakt samma sekund strömmade ur radion samma nyhet, exakt likadant formulerad.

Jo, jag begriper: man bör inte läsa tidningar, inte se på tv och ej heller lyssna på radio. 

Jag tar om det igen för den som inte fattar: Tidningen ”har” jag redan och den nyhet som det mejlas till mig om kommer att finnas i såväl tidningens webb- som pappersform. Hur mycket kan man tjata om samma sak? Samtidigt och överallt?

Detta enformiga, ensidiga och hjärnsöndrande tjatter är kanske inte värst när det handlar om ”riktiga” nyheter, men mesalliansen mellan alla gammelmedier får dem att även vältra sig i privata, personliga och skandalartade händelser som sedan flyter runt som en sörja i dem (medierna, alltså). Som plastkontinenterna i haven.

Ja, man får avstå. Eller göra som en av bloggens informanter som flyttade till ett annat land och där prenumererade på en stor tidning med endast veckoutgivning. Den lades på hög för att först efter ett år läsas i fatt. Som en annan Kierkegaard (ni vet det där med att leva framåt, men fatta bakåt), och det var mycket intressant, påstod källan.

Annars följer vår tid som bekant mest Marshall McLuhans berömda ord om att mediet ÄR budskapet. För att inte tala om begreppet ”global village” som MML också lär ha introducerat. Det känns som om vi bor på en mycket liten plats där byskvallret är det som frodas mest av allt.

Usch åt’et, som man sa förr där jag kommer ifrån.