torsdag 16 december 2021

Det borde finnas en gräns för hur mycket man kan ”titta på” grejer

I gårdagens inlägg beskrev jag en av de nya fraser som används så ofta att man får spader: ”Vi ska titta på det här”. Informanten A korrigerar: ”Den är väl inte ny, man har i decennier sagt att vi ska sätta oss ner och titta på det här”. Och det är ju sant. Det är inget folk säger så ofta i sina hem, nej, det är de ”som har hand om’et” d v s arbetar på myndigheter, institutioner, företag etc som sätter sig ner och tittar på grejer.
 
Vad är anledningen till multitittandet? Det måste gå att använda synonyma fraser som ”vi ska gå igenom detta mer, vi ska diskutera saken, vi ska sätta oss in i problemet” och en massa andra personligt valda yttranden.
 
Vi är några gamlingar som brukar säga ”jag ska titta på det här” och då är det en eufemism för ”jag låtsas bry mig men skiter egentligen i saken”.
 
Just igår var det en SVT-chef som sa ”titta på” 32 gånger under de första tio minuterna av en halvtimmesintervju. Här gällde det meningar som ”tittar vi på…” och ”om man tittar på...” eller ”undersökningen tittar på...”. Det måste gå att variera och säga ”betraktar vi” och ”om man studerar/betraktar” eller ”undersökningen försöker ta reda på/ vill visa / studera/ beskriva.
 
”Tittar på” är inget mindre än en språklig farsot som alltså mest folk med s k makt, chefer, de med s k position råkar ut för. Vi ute i stugorna tittar bara på tv. (Om vi nu gör det, många tycker inte att det är mycket att titta på i rutan.) Nu har jag nött ner tangenterna t, i, a, p och å. De måste akut bättras på med det vita nagellack jag köpt för ändamålet.