När sikten är god ibland kan man se såväl över sjö som över land

Man hör nåt och studsar: Vad var det där? tänker man. Dessa ögonblick blir färre och färre, för en osäkerhet har smugit sig in i ens egen gamla fatabur som det blir allt svårare att dra fram kunskap ur. Vid ett par tillfällen har jag hört någon säga: ”Sett över sikt”. Ett exempel ur en stor dagstidning lyder: ”…redovisar ändå siffror på en hög nivå sett över sikt”. Sett över sikt, är det samma som ”hört över ljud”? Hm, det känns inte som något som går att säga.

Det är givetvis så här: brukarna (häng med nu, vetja, ”brukare” betyder i denna blogg ”de som använder det svenska språket”) som säger ”sett över sikt” har helt enkelt tjoffsat ihop ”på sikt” och ”(sett) över tid”.

”På sikt” ingår i mitt ordförråd och jag vet vad det betyder: ”längre fram” eller ”med tiden”. Skulle i alla fall jag påstå. Däremot finns inte ”över tid” i nyss nämnda ordförråd. Det gör däremot ”over time” för de  engelskspråkiga. Och ja, detta är en repetition, gammal skåpmat.

”Över tid”, eller ännu hellre ”sett över tid” låter lika kul nu som när det kom. Vad annars skulle något vara sett över? ”Sett över berg”? Sett över dal”? Eller ”sett över sjö” och ”sett över land”?

Men man har ju ibland vid gudabenådade tillfällen när sikten varit god sett både över sjö och land, det har man. Mera sällan dock sett över enbart sikt.