För egen del – när jag tittar ut från mig själv – ser och hör jag många liknöjda språkanvändare runtikring. Eller så tar de en annan väg och försöker använda vad de tror är ett ungdomligt språk i förhoppningen att framstå som yngre. Åldrande ses ju i dag som en sjukdom att bekämpa med alla medel.
Och medel går det åt, s k skönhetsoperationer står som spön i backen. De opererade tycks bli allt yngre och många börjar försöka häva sina ”ålderstecken” redan i tjugoårsåldern. I det långa loppet skiter sig detta.
Det är samma sak med språket. Barn och ungdomar genomskådar äldres språkliga försök att ”hänga med”. En bättre taktik från mor- och farföräldragenerationen skulle vara att låta sina gamla kunskaper genomsyra det egna språket och fördröja den utveckling (läs: avveckling) av modersmålet som drabbar yngre och som beror på den hysteriska förändringstakt som råder.
Ganska nyligen (2 okt) skrev jag om hur nutidsbabblet i övermått låter konkreta ord och uttryck övergå i en märkligt konstruerad bildvärld. Det kan vara intressant att försöka föreställa sig hur folk i ens barn- och ungdom skulle ha uppfattat en mening som: ”Finland har landat i ett land som har en sårig historia” (Svenska Yle). Eller en rubrik som ”Trygg med var hon står” (Sv D).
(Exempel 1 handlar om ett lag från ett annat land som F mött i fotboll. Den som ”är trygg med var hon står” är en civilminister som – jag översätter djärvt och fritt – ”vet vad hon tycker”.)
