När det yttrades (radio, förmodligen) ville jag göra som igelkotten: rulla ihop mig, skicka ut taggarna och puttra med det där fiskebåt-på-avstånds-liknande lätet som igelkottar har för sig.
Skriver ner SO:s förklaring av ordet specifik: ”utmärkande för viss företeelse och bara den; ofta i naturvetenskapliga sammanhang”. För ”speciell” ger samma ordbok: ”som har ett visst, väl preciserat innehåll el. en väl preciserad form el. ett visst syfte”. Dessutom läggs hjälpsamt nog ett motsatsord till: ”allmän”.
Okej, okej, det är bara att medge att de låter bra lika och att man kanske inte klarar av att hålla ordning på de två. Men det känns naturligare (finns det nån som håller med?) att i radiomeningen ovan säga: ”Det är en väldigt speciell situation”.
Det specifika verkar vinna om man nu ser detta som en tvekamp. Det är lätt att hitta texter om hockeyspelare som säger att de ”specifikt gillar att vinna mot just Djurgården”. En hemslöjdare väljer ”specifikt rosa” och någon annan har tvingats dejta en man ”som hon specifikt sagt att hon absolut inte ville träffa”.
Så där låter det och man känner sig specifikt glad att man inte är lärare som specifikt måste rätta barns och ungdomars uppsatser. Dock säger mig nånting att man kan hoppa opp och sätta sig på att inte många bryr sig om det här specifikt specifika. Som inte precis är vad det heter.
