Nej, här ska inte sägas ett pip mer om fraser folk använder kring jul. Den här förslimningen gör en galen! Det var så här: Inför gårdagens inlägg googlade jag på saker människor säger till varann kring jul och nyår.
Den "träff" som låg nästan överst verkade passa mitt syfte och ur den texten snodde jag ett citat. I dag – och på den plats där du nu, käre läsare, fäster dina ögon – skulle det komma fler citat ur nyss nämnda text.
Well, well, well, som de engelsktalande säger, nu har jag hittat samma text på fler ställen. Dessutom klargjorde en eftermiddagsprat-show att den också skulle handla om vad man säger till varann i dessa tider. En s k spin-off-effekt, m a o!
Det ska dock inte, jag upprepar, sägas ett pip om fraser i jul- och nyårstid. Är det något som stör en i den tid som är vår, en bit in i antropocen, så är det att vi alla ungefär samtidigt genomfars av exakt samma tankegångar. Och de är inte många.
Det var vad som avsågs med det nypåhittade (?) verbet förslimning (se ovan): stöpningen av oss i en enda form p g a ett världsvitt system som, sa man, skulle fördjupa och vigda vår tillvaro. Pöhö! är den enda kommentar man kommer på.
Om någon trott att det skulle stå förslumning (eller fördumning) i stället för förslimning (se ovan igen) så föralldel för mig (eller ”var min gäst”, som det senare uttrycket snart kommer att heta på svenska).
