 |
| Det är nog så att denna bild visar en generisk tandborste |
”Generisk”, var det. I mina öron och ögon hoppade ordet in för inte så himla länge sen. ”Det var en generisk och tråkig glassmak”, löd en mening jag läste nån gång. Hm, låter det inte som vad man förr kallade en skamlig sjukdom?
Men ordet är bara kopierat i den numera vanliga ordningen. På svenska tycks det ha haft (och har!) en roll inom matematik och språkvetenskap (och säkert fler discipliner än så), men det är klart att man undrar över vad som menas med ”generisk glassmak”.
Ingen idé att konsultera andra lexikon än Urban Dictionary som berättar att ordet innebär att något/någon är mer ”basic” än ”basic”. Jag tolkar detta ”bas-” som ”vanlig, alldaglig”. Tankarna flyger bakåt i tiden till Konsums gamla blåvita varor, om den som minns ännu kommer ihåg?
Slår man i webbtidningen Computer Swedens IT-ord, får man förklaringen: ”allmän, märkeslös, utan särskilda kännetecken, med samma egenskaper som andra av samma slag; inte skyddad av upphovsrätt, registrerat varumärke eller andra inskränkningar”.
Nähä och jaha: som den blåvita tvålen ”Tvål”, mjölet ”Mjöl”, tvättmedlet ”Tvättmedel”, o s v. Det intressanta i kråksången är att detta varumärke (Blåvita varor) gjorde anspråk på att vara ”märkeslöst” så det borde funka att kalla varorna ”generiska”. Eller?
I såna här lägen lättar man från sin vanliga språkklagostol och önskar sig en filosofisk akademi som kan reda ut begreppen åt en.
