En "dålig hårdag" kan lätt få en att längta efter andar i flaskor

I går var det bara halvvrede som drev på texten, men ilskan kan övergå i en helvariant om man hör något tillräckligt hemskt. Ord är bara ord, men om kombinationerna av dem kan hjälpa till att undergräva ett språk som fungerat bra i hundratals (kanske fler) år är det sorgesamt. 

Då och då undslipper sig stackars människor saker som att de ”har en dålig hårdag”. Som gammal brukare av det svenska språket söker man i sitt (visserligen bortflyende, men dock) minne efter ”dåliga hårdagar”, det minns jag aldrig att nån sagt.

 
Det enda som dyker upp är fraser som ”jag ser för jävlig ut i barret”. Ens kamrater med mer hut, hyfs och hållning i sin uppfostran sa: ”Jag ser då för hemsk ut i håret i dag!”

 

Ser harmonisk ut trots omständigheterna

Här en fråga till tillvarons alla människor: Varför kopierar man ett sätt att uttrycka en så banal sak på, och översätter ord för ord? Från ett annat språk? Den intresserade kan googla ”bad hair day” och få upp inte bara miljoner människor som drabbats av tragiken utan även en film med det spännande namnet.

 
Hur tankarna går ska inte redovisas här, det skulle inte låta människovänligt kan avslöjas. Om en flaskande gav mig tre önskningar skulle en låta:

Snälla ande, låt alla svenskar tänka efter innan de härmar skitfraser! Gör så att såna inte sätter sig i hela folkets medvetande och barnen som växer upp kommer att gå runt och klaga på att de ”har dåliga hårdagar”.